Bertil och begravningen

”Storkusinen frågar om Bertil varit på en begravning förut.
Bertil säger nej och ser att mammas näsdukspaket är slut.
– Bara för döda sniglar, en orm och mygg, börjar Bertil svara.
Vi brukar avsluta pampigt med Tryggare kan ingen vara.
– På människobegravning är alla först ledsna, men blir glada sen.
De säger alltid att den döde var en riktigt hygglig vän.”

Bertils mormor lever inte längre och det har blivit dags för begravning. Kyrkan är full av slipsiga män och alla är klädda i svart, men blommorna är vita och Bertil vet inte alls vad han ska vänta sig.
Att gå på begravning är sorg och tårar och minnen och skratt i en överväldigande blandning. Med barnens funderingar i fokus, tar AnnaSara och Jenny barnet i hand genom Bertils upplevelser. Det blir både dråpligt och vackert, när Bertils tankar om himlen och Gud, kistor och änglar får fritt spelrum.