Svenska Flottningsbåtar

Flottningsbåtar var under lång tid en daglig syn i svenska vattendrag från tidig vår till sen höst. De byggdes i tusental runt om i Sverige och var en förutsättning för att kunna bedriva flottning i sjöar och älvar. I minsta lilla sjö ekade en gång ljudet från tändkulemotorerna och ropen från flottarlagen mellan stränderna. Vattnet forsade genom flottningsrännor i skogarna och vid skiljeställena hördes mullret av stockar, buntverk och båtar som byggts för att tämja virket. Små och starka kämpade de sig fram i ett flytande täcke av stockar.

Vattenvägarna var livsnerven genom landet långt innan vägnätet fanns. Sedan försvann rösterna och ljuden med tiden, vinden och vattnet i flottningsrännorna. År 1991 flottades den sista stocken i Sverige.

I historieböckerna är flottningsbåtar en bortglömd och nästan helt odokumenterad del av svensk sjöfarts- och industrihistoria trots att de var så vanliga förr. Boken ger inblick i hur de byggdes och utvecklades med tiden – från mitten av 1800-talet fram till slutet av 1900-talet. Någon liknande dokumentation av flottningsbåtar och verkstäderna som byggde dem har aldrig tidigare gjorts.